Vad vi än gör så kan vi inte gömma oss undan för den: Tiden. Den för oss framåt på denna resa genom livet – oavsett om vi kämpar emot den eller inte. Det går liksom inte att pausa den eller lämna in den på en klockreparation för att korrigera den.
Ju äldre man blir desto mer inser man just detta: Vi har bara den tid som vi har – och vi vet faktiskt inte hur mycket vi har av den.
Kanske lever vi tills vi blir över 100 år.
Kanske så sker det någon helt oväntad olycka imorgon och vår resa tar slut där och då.
Poängen är att det gäller att njuta av tillvaron – som den är. Att göra gott för sig själv och för andra är sådant som ger vårt liv mening. Känner vi att vi lever ett meningsfullt liv så är chansen större att vi kommer att välkomna döden utan rädsla – när den än kommer.
Börja därför redan idag med att fråga dig själv om du faktiskt lever ett meningsfullt liv. Gör du det du vill göra?
Visst, alla kan vi leva mer sanna mot våra ideal. Samtidigt så ska vi också lyfta oss själva genom att framhäva de saker vi gör som vi faktiskt känner är helt rätt.
Livet är svårt nog som det är utan att vi klankar ned på allt som vi gör.
Ofta handlar det helt enkelt bara om att acceptera de val vi har gjort. De går trots allt inte att göra ogjorda och vi kommer alltid att kunna fråga oss själva ”Tänk om jag istället hade gjort si eller så?”.
Svaren är för evigt höljda i dimma.
Däremot kan vi berätta för andra vad våra erfarenheter är. Har vi barn så kan vi tidigt lära dem att acceptera att livet är en ström av val, upplevelser och konsekvenser. Ju tidigare man lär sig detta, desto lättare blir livet.